Banter kunde försvinna i en hel show trots att varje modul gjorde “rätt”.
En station-ident kunde hamna nära ett banterfönster. Banter hade en min-gap och såg därför att det var för tätt inpå senaste prat. Då stod den över.
Problemet var att första versionen såg :20 som ett ögonblick. Missas :20 så är nästa chans mycket senare. Ett kort station-ID kunde därför svälta ett helt banterblock.
Jag gjorde om ögonblicket till ett fönster. :20 betyder exempelvis “börja försöka här och fortsätt några minuter om radion är upptagen”.
if (!quietGapClear) {
return {
act: "wait",
retryUntil: slotEnd,
reason: "too close to previous standalone talk"
};
}Det här är en väldigt radiomässig lösning. En mänsklig producent tänker inte “klockan blev 20 över, nu måste pratet ske på sekunden”. Producenten tänker “hitta en bra lucka här omkring”.
Variation behöver också gränser
Jag vill inte ha maximal variation. Jag vill ha trovärdig variation. Om en lugn weather-rad plötsligt får samma energiska stil som ett fredagsintro har jag bara bytt monotoni mot slump.
Därför är viktningen per segmenttyp viktig. Variation sker inom en roll, inte över hela registret varje gång.
Fönster löste också ett observationsproblem
När ett segment bara får en chans är det svårt att veta om det aldrig var eligible eller bara råkade krocka. Med fönster kan loggen säga “stod över, försöker igen till :29”. Det gör beteendet begripligt medan stationen kör.
Jag försöker få samma typ av reason-codes på fler ställen. Ett automatiskt system blir mycket lättare att lita på när det kan förklara varför det inte gjorde något.